D Ä R V I G Å T T F Ö R U T

N Y K O L L E K T I O N

Jag är glad att jag är 44. Att jag levt en stund. Levt igenom saker. Ibland stångats men lika ofta bara flutit igenom. Erfarit, lagt händelser bakom mig.

Det är vissa saker jag kan se först nu, som jag inte kunde innan. Som behövt zoomas ut, få perspektiv.

Man brukar ju säga - “om jag bara hade vetat det där innan så hade jag…”
Men jag är inte så himla säker på att det där stämmer. För är det inte så att vi adderar och lägger till på tidigare erfarenhet som gör oss till den vi är idag?