För det händer något när inget händer.

I perioder då min tid ständigt är uppbokad, händer det sakta något med mig. Det märks inte i början, inte ens jag själv märker. Men snart. 

Förutom att jag blir tystare och drar mig undan så kommer också frustrationen… jag börjar känna mig låst. Jagad. Lite arg också.

Under dessa perioder, skapar jag nästan ingenting. Det kommer inget till mig. Enstaka dagar får jag en idé, men det finns ingen kraft hos mig att ta den vidare. Jag håller mig flytande genom att doodla med tusch eller akvarell. Går inte på något större. Saknar också att få de där bilderna med färger när jag blundar. Men jag tror ändå på att gå in i studion och vara där och rota runt ändå. Om inte annat så är det skönt.

När jag är upptagen med allt annat så prioriterar jag ner mig själv. En deadline på jobbet väger gärna tyngre än en stunds reflektion. Min familj vill vara med mig. Afterwork och julbord, det sociala skall ju få sin tid och jag vill inte vara tråkig. Och när det är som mest inbokat så hinner jag inte ens säga nej, jag bara åker med. ”Javisst, det låter mysigt jag kommer!" Den stressade själen som är jag tänker att det kommer ju hela tiden ny tid. Imorgon. Nästa vecka.

Sedan.

Och så vidare… vilket resulterar i att jag i dessa perioder håller ihop ett tag, ibland längre. Men samtidigt som sista droppen rinner över kanten, ryter jag värsta lejonvrålet och kollapsar helt översvämmad. Igen.

För jag har ju inte tagit hand om mig. Jag har sett till alla andra. Borden och måsten. Och tvätten. Och även om det ger en viss tillfredsställelse att göra andra glada så gör det mig inte återhämtad. 

Alltså: Jag. Behöver. Pausa. Från. Allt.

Efter ett tag händer det så. Äntligen. Jag rullar ut stora duken på 2x2m, den som måste bli rätt på första… Bara målar, målar och får till första lagret. Då blir jag så pepp att jag packar upp nästa duk och sätter igång med första lagret där. Och här är jag nu i mitt esse. Åker in till In-ex och köper ytterligare en duk som bara måste påbörjas. Slänger ner lite nya färger i korgen när jag ändå är igång. Målar hela helgen och står sen och pustar ut bredvid två nya stora tavlor. Lycklig som attan.

Ny energi.

Det handlar om ett behov. Att skapa. Och det är för bra för att stoppa.
Det är min medicin. Det och tid.

Nytt år.