Att samverka.

Igår hängde vi konst hos Pia i Säve inför konstrundan. Vi beslutade att hänga-ihop hela utställningen för att försöka lyfta varandras konst och skapa nya sammanhang. Jag kände mig ödmjuk och som att jag inte var så förberedd på utställning som jag var förr. Inte för att jag inte bryr mig om resultatet. Det gör jag. Jag har nog bara släppt kontrollen.

Det gick sådär. För det gör upphängningar i början, trots att man glömmer det mellan gångerna. Dessutom är Pias konst stark och tar plats. Alla hennes verk (helt fantastiska!) klarar att stå för sig själva, är konkreta och vackert sammanhållna.

Min konst vill ha samverkan och lätthet. Den är ute på nya stigar och vill luta sig mot andra eller varandra för att höras. Min första instinkt blev därför att be om ett bord i mitten där jag kunde hålla till med mina små grupperade verk. Jag kände mig självmedveten över det och lite sårbar. Tankar om flyktighet och att inte vara tillräckligt självklar infann sig. Det kändes jobbigt att klämma mig in bland Pias färgstarka och tydliga måleri. Men Pia framhärdade och sa att det här kommer bli bra.

Och idag när jag sitter här med en kopp kaffe och skriver ner reflektioner kring gårdagen… så tror jag att måleriet speglar var vi befinner oss just nu. I konsten och också i livet.

För min del är jag ute och testar nya spår och vill därför luta mig mot gruppen och andra för att komma framåt. Det här lärde jag mig på Gotland i våras när jag gjorde en militär grundutbidning. Minsta enheten är ett stridspar, men starkast är ändå gruppen.

Att jag inte reflekterat på det när jag på sistone målat de där små grupperna om 6-10 verk. Låtit dem hänga ihop och kanske inte alls tala för sig själva. Snarare behöver de varandra.

Och jag behöver andra. Jag vill ha sammanhang. Jag vill samverka.

Jag stjäl stunder för måleriet här och där. Får sällan ihop långa dagar av skapande. Har prioriterat andra saker. Jobb javisst, men också familj och relationer, låtit andra få mer plats och skalat ner på den där egna tiden som konsten kräver. En konstnär eller vem som helst som vill skapa något, behöver vara självisk. Begära sin tid.

Nu är jag här i den här formen.

Och upphängningen blev fin!
Välkomna på Konstrunda 20-21 september.

Malin Årsbog