Gemensam plattform.

Mycket av det som har fallit väl ut för mig under 2019 har hänt tack vare samarbeten. Nätverk. Att faktiskt våga fråga. Att räcka upp handen och bli tillfrågad. Ett samtal med en person har blivit en språngbräda in i annat. Att kunna svara ja på sånt som verkar kul har varit en av de största behållningarna för mig att köra som egen. 

Jag var mer rädd förr, för att hamna i situationer där jag eventuellt inte skulle klara att leverera. Eller för att blotta det jag inte kan. Men det här året har visat att det mesta löser sig. Och de flesta människor har goda hjärtan. Inte minst i den kreativa entreprenörsbranschen. Vi hjälper varann. Är varandras bollplank och rådgivare. Peppare. Kollegor.  

En inspirerande hög entreprenörer som jag tycker mycket om finns mitt på Hisingen: Stora Holms Säteri. Det här är familjen som förvaltar inte bara sitt arv, utan också fortsätter utveckla sin verksamhet. Förändrar, förbättrar och blickar framåt på samma gång. Förutom att de huserar bröllop på gården i princip varje helg året om, så finns där också verksamheter inom hantverk, mat och dryck, inredning, design och lifestyle. Det som genomsyrar allt på gården är känslan av familjen, oavsett om du är besökare eller om du arbetar där. Där det finns ett lugn samtidigt som det pulserar av idéer och drivkraft. 

Du lämnar inte gården oberörd.

Verksamheterna sköter sina olika företag från gården och varje veckoslut öppnar de portarna till sina lokaler och gårdens gemensamma event. Alla medverkar på sitt sätt för att tillsammans bygga den här marknadsplatsen. Så enkelt men ändå rätt unikt. 

Ända sedan jag satte min fot där första gången för ca 10 år sedan har jag velat vara en del av en sån här plats. Jag hade rätt långtgående planer på att starta handelsträdgård faktiskt. Det här var när jag fortfarande var anställd på Volvo. Tiden var inte rätt just då, men nu börjar det sakta närma sig. Jag behöver en större ateljé snart och jag vill väldigt gärna vara en del av ett sammanhang.

Hur blev jag mindre rädd då? Jo, men en sak är ju att våga prova. För mig har det känts lättare att bara ha mig själv att svara inför. Besluten och vägvalen är mina, och blir de fel så får jag bara ladda om. Bli starkare och prova igen.

Sen är det ju det här med att faktiskt bli ett år äldre vid varje födelsedag. Man blir ju lite coolare och mindre ängslig. Jag gillar det. Plötsligt känner jag att jag gärna erkänna att ”jag kan inte det här… ännu” - och be andra om råd. Jag vet inget starkare än sårbarhet för att knyta nya band.

Jag tror så mycket på det här. Att det är framtiden. Små entreprenörer som arbetar sida vid sida. Anlitar varann och som köper av varann. Som tillsammans ser till att de små företagen överlever och hittar nya vägar till inkomst. En god kontrast till stora företagsjättar, till stora köpcentrum, till urbanisering. 

Må vi aldrig sluta utvecklas och driva framåt. Tillsammans..