Hur skall man veta.

Att inte veta hur långt ens mojo sträcker sig. Eller om en lågkonjunktur lurkar runt hörnet. Eller hur lång tid ett frö tar att gro? 

Lång sikt...

Jag är inte så bra på att vara i ovissheten. Innan jag vet hur det kommer att bli. Det kliar och drar, driver mig till att ta ytterligare action. Ibland är jag inte redo för det samtal jag kastar mig in i, fast besluten att få vadsomhelst att hända.

Så jag kanske tog i lite när jag igår kände att jag behövde få till rörelse framåt på det här med konst på företag. Jorå. Så jag skickade iväg lite säljmail. Fick ett napp och bokade snabbt in ett möte på måndag. Ambulerande konstförening. Vad är det ens? Vad håller jag på med? 

Förlamande.

Jag vill ju få till det här med flera olika inkomstkällor. Så att jag inte har alla mina konst-ägg i en korg. Experter säger ju att det är bra - alltså tror jag på det. Dessutom gillar jag känslan av att göra flera olika saker. Med den röda tråden i konsten. Och med ambulerande konstförening menar jag en konstförening/galleri som kan finnas på flera olika företag och typ gå runt. Sound good ha?

”If the thought of your end goal freaks you out - come back to the present moment”. Så säger Anna Lovind om hur rädsla kan fungera som ett motstånd i oss. Och hur lätt det är att ge upp sin dröm där och då. När ovissheten och rädslan sätter klorna i en. 

Att lita på processen är att våga vara kvar i obehaget och fortsätta göra jobbet. Vara kvar i det där jobbiga. Att tugga på och komma tillbaka till nuet. Fortsätta grinda.

Jag söker stöd hos min flock och jag får samma svar av alla; Oroa dig inte, försök bara att flyta med ett tag. Det händer saker som du inte vet om. Bakom kulisserna. Det kommer att lösa sig. Håll ut. Jobba på.

Går tillbaka till studion. Använder oron och min low till att fånga nya titlar på tavlor. Samtidigt som jag målar. Kopplar samman text och bild. Ett steg i taget. 

Det känns bättre. Tänker att nästa gång jag blir sådär highjackad av rädslan - så förlamad - så kanske jag skulle försöka komma ihåg… Att det är det här som är processen. Jag måste lita på den. Måste fortsätta gå med hjärtat först. Fortsätta måla.

Och sen fick jag ihop pitchen.
På måndag kör vi!