Jag skriver.

”Den som skriver har inga garantier för hur det blir läst.”
- Bodil Malmsten -

Samma är det för den som skapar. Målar, ritar, berättar. Det finns inga garantier. Vilket kan ses som en del av charmen. Ovissheten. Hoppet om att få beröra. Vara en del av något viktigt.

Jag tycker om när det skrivna är lika visuellt tilltalande som bilden är för mig. När det hör ihop och bildar ett komplement till varann. På en utställning kan det bli det där extra. Proffset. Pricken över.

Mina texter börjar oftast i en mening eller ett ord som drar mig i ärmen. En start. Som slår an en ton i mig. Säger att det här är något att berätta om. Det här kan någon annan också ha glädje av. Kanske nytta av. En liten mening som aktiverar en lång berättelse.

Skrivandet har blivit min ventil och en extra accent till mitt måleri. Det har alltid funnits. Något jag har fortsatt göra även senare. Det hjälper mig att sortera ut vad som är viktigt. Och att formulera, först för mig själv. Sedan något jag vill provtrycka mot andra.

I sommar skall jag delta i en grej från Storycoachen. Under 21 dagar i juli skriva ner reflektioner. Jag har köpt en skrivbok. En ny penna. Jag gör det för mig själv.

Det blir en ny start.